Sjöar, vattendrag, våtmarker och grundvatten

Sjöar, vattendrag, våtmarker och grundvatten i Huddinge

Huddinge sjöar är fördelade på fem sjösystem där Tyresåns är det största. I det ingår 17 av Huddinges 22 sjöar. Vattnet från dessa rinner via angränsande kommuner ut i Östersjön. De sjöar som ligger högre upp i terrängen är näringsfattiga och känsliga för försurning. De sjöar som ligger längre ned i terrängen är näringsrika och är i många fall övergödda.

I juni 2008 bildades Tyresåns vattenvårdsförbund. Medlemmar är de sex kommunerna i avrinningsområdet: Haninge, Huddinge, Stockholm, Tyresö, Botkyrka och Nacka samt länsstyrelsen.
Kommunen, Stockholm vatten och vattenvårdsförbunden gör olika typer av provtagningar, undersökningar och utredningar i sjöarna, bland annat provtagning av fosfor, totalkväve, siktdjup, alkalinitet , konduktivitet , syremängd, pH , flöden med mera.

Försurning är inte ett så stort problem i Huddinge men kommunen följer utvecklingen. En av Huddinges sjöar, Öran, är fortfarande (också på grund av sitt naturliga näringsfattiga tillstånd) känslig för försurning och kalkas med jämna mellanrum. Kalkningen samordnas av länsstyrelsen som också följer upp kalkningens effekter med regelbundna provtagningar av främst vattenkemin och bottenfaunan.

Stora arealer våtmarker har torrlagts i Huddinge sedan 1800-talets mitt liksom i Sverige i stort. Våtmarker har en viktig roll i landskapet för att utjämna och fördröja vattenflöden, utjämna temperatur, rena vatten och för att bevara växter och djur. Diken fyller en viktig funktion både som ledning och för att förebygga översvämningar.

Många som bor på landsbygden och i fritidshus har egna brunnar och får sitt vatten från grundvattnet. De flesta i tätorten är anslutna till kommunalt vatten och får sitt vatten från Mälaren via Norsborgs vattenverk. Ett vattenskyddsområde kring Östra Mälaren har införts. När ett område får status som vattenskyddsområde utfärdar länsstyrelsen föreskrifter som anger hur sjön ska skyddas mot föroreningar av olika slag. I första hand är det verksamheter som berörs av föreskrifterna men det finns även några regler som privatpersoner måste känna till.

Spillvattnet (avloppsvattnet) från hushåll och industrier i tätorten går antingen till Henriksdals eller Himmerfjärdsverkens reningsverk. I reningsverken renar man bort kväve till cirka 80 procent och fosfor till cirka 98 procent. I reningsverken bildas avloppsslam, vilket rötas och på så sätt ger biogas samt en näringsrik rötrest. Som resultat av att föreorenat vatten når reningsverken, innehåller rötresterna metaller. I dagsläget används rötresterna som marktäckningsmaterial. Biogasen som bildas används till värmeproduktion eller fordonsdrift.
På landsbygden har fastigheterna enskilda avloppsanläggningar. En dålig anläggning kan läcka ut näringsämnen i sjöar och vattendrag.

Vid nyplanering och renovering av bostadsområden samt andra nybyggnationer eftersträvas ett lokalt omhändertagande av dagvatten men i en del fall renas dagvattnet längre ifrån källan till exempel i våtmarksanläggningar som vid Flemingsbergsviken och Fullerstaån.