PFOS är en förkortning av PerFluorOktanSulfonat. Det är ett av många högfluorerade ämnen, vilka alla är tillverkade av människan och därmed inte finns naturligt i miljön. De är extremt stabila och bryts inte ned i miljön. PFOS anrikas (bioackumuleras) i näringskedjan och är giftigt (toxiskt) för däggdjur.
Brandsläckningsskum med PFOS är en viktig källa till förhöjda halter i mark och vatten. Brandövningsplatser, områden som har brunnit och släckts av brandskum och flygfält kan därför vara förorenade. PFOS läcker sedan ut till grundvatten, vattendrag och sjöar. Nämnda brandsläckningsskum får sedan 2011 inte användas i Sverige.
PFOS har använts sedan tidigt 1970-tal. 2001 kom den första vetenskapliga artikeln om PFOS i naturmiljön. PFOS tillverkas inte längre i USA eller Europa, men produktionen har flyttat framför allt till Asien. I Sverige är det sedan 2008 förbjudet att använda PFOS i kemiska produkter. Undantag är dock till exempel vissa applikationer inom fotografisk industri, i hydrauloljor inom flygindustrin och inom förkromningsindustrin.
I Sverige har bland annat fiskgjuseägg, utter och gråsäl visat sig ha höga halter PFOS. En av uttrarna som studerades levde kring Orlången 2011 och visade sig ha den fjärde högsta halten PFOS bland alla analyserade uttrar i landet.
I Huddinge upptäcktes 2015 att brandövningsområdet vid Ågestaverket är förorenat av PFOS. Andra möjliga källor är lakvatten från deponiområdet i Sofielund/Gladö, dagvatten från tätorter och vägar, utsläpp av spillvatten till dagvattensystem. Vattenverket i Tullinge i Botkyrka kommun stängdes 2011, när det visade sig vara påverkat av PFOS från Tullinge flygfält.